det känns som om det skär igenom mig hela tiden. och du förstår aldrig att vi behöver ta den diskunionen fast du inte vill, vi behöver det för min skull älskling. men du vänder alltid ryggen mot mig ändå när vi ligger som närmast och babblar någonting om att jag beter mig som en nio åring och aldrig förstår. och det är sant jag förstår inte, jag vill ju bara vara den ända som du tycker är vacker.

och i slutändan fastän jag känner mig så jävla sårad så lägger jag mig närmre dig igen och pussar dig i nacken.